VAD MAN INTE VISSTE DÅ VET MAN NU

Posted on 28 oktober, 2011

0


Så då var det dax för berättelsen som handlar om inget annat än om min svågers 20 års fest.
Jodå nu hade man en guldchans och få visa dessa pågar att ränderna inte har gått ur denne tigern helt o hållet, eller ja det var ju vad jag förväntade mig men ack va det ofta kan sluta just tvärtom än vad man förväntar sig emellanåt.
Dagen började som många andra med att man begav sig ut i S-hamn och hälsade på Táres mormor & morfar då det var ett tag sedan som vi tog oss en sväng om in där. Slutade med att man blev bjuden på en massa godheter av alla dess slag, tur är ju den att man är van sedan barndomsben när de gäller äldre personen då de gärna vill att man äter sig redigt mätta. ”Skall ni inte ha mer, tror nog där går i lite till. Bara ta för vi skall inte ha mer. Får ni ingen mat där hemma” Som man har saknat detta sedan min mormor & morfar gick bort för de gjorde exakt likadant, kan ju säga att man aldrig går hem mättare än vid sådana tillfällen. Önskar man nästan att man hade haft mjukisbyxor så man hade kunnat tryckt i sig ännu mer av alla härligheter.
Efter att ha varit där några timmar och spänt ut skärpet till sista hålet så fick man till slut försöka klämma sig genom ytterdörren som jag kan ha svurit på att den kändes som om den hade krympt en bit och vägra släppa ut en men väl genom så vandra vi vidare. Till slut så hade man tagit sig till svärmor & svärfar som höll på att få allt iordning tills det var dags att ta emot gästerna. Svärfar kom fram och fråga ifall vi inte skulle ut i förrådet och ta varsen kall öl och jag såg ju givetvis ingen anledning till att inte ta en så vi for ut och snackade lite innan det var dax att bege sig in i duschen. Väl på väg in så slog tanken mig att de har ju badkarr.. och jösse namn va länge sedan man låg i en sådan och plaskade.
Fråga svärföräldrarna ifall man kanske kunde få lägga sig där och gotta mig en stund, klart fick jag de till svar och svärfar föreslog att jag kunde ta med en öl upp och avnjuta medan jag ligger där.
Helt enkelt tappa man upp varmt vatten i detta himmelska väsen som går under namnet badkarr och så graciöst som möjligt fumla sig ner i badet men slutar i ett halvdankat försök att bara hålla sig vid liv. När man väl funnit balans så kunde man slutligen njuta av badet med massa skum och ölen i hand.. fattades bara en badanka som gjorde mig sällskap.

Efter många om och men så kom man ur badkarret och i rediga kläder. Begav mig ner till resten av familjen Fransson som höll på att få iordning det sista inför gästernas ankommande. När väl alla hade anlänt och folket satt sig tillrätta så hamnade man i mitten av båda grupperingarna, på ena sidan ynglingarna på 20 bast och de vuxna i medelåldern på andra. Här gör man nog sig bäst då känner man sig mer för vuxen snacket så hänger man sig till ena sidan och skulle man tröttna på detta så bara bytte man sida.. det bästa av två världar helt enkelt. De gick relativt lugnt till i början ända fram tills jag tog fram mina 2 flädersnapsar och började bjuda runt på allesammans för efter ett litet tag bara så börjades de prata mer högljut och tjoades lite här o var. Lyckades få igång min bordskamrat på höger sida med så pass att vi hade så roligt att frugans hans fick nog och skulle hem och mata katterna och drog hem den stackarn med. När den 1:a och 2:a flädersnapsen tog slut så var där redig hålligång på pågarna så man drogs nästan med i deras entusiasm, men det fick man snabbt ångra sig då Hampus kom fram till en och utmana mig att dricka upp min grogg innan han gjorde sin. Givetvis så skulle jag väl kunna sätta denne pågalusing på plats för vem är man inte om en redig Märsare med goda gener ifrån havets okrönte konung Neptun, självklart pratar man om ingen annan än sin fader vår. Som kan klara av att supa ner självaste bordet till totall kolaps innan det äns är märkbart på sig själv, ända han skulle gräma sig över är att inte finna ett tillräkligt tåligt bord till att klara av en sådan utmaning.
Tro det eller ej men när jag hade kommit 2/3 så hade killen redan satt sitt glas på bordet, jag bara satt förbluffad och tänkte att detta kan inte vara sann… går pågaspolingen på groggar eller vad annars skulle det kunna vara som håller igång denne herrens kropp. Visste inte vad jag skulle ta mig till och fick bara fram att det var bra kämpat och att hade det varit öl så hade det säkert varit lite mer gämnt. Här tänkte jag att jag hade räddat mitt anseende lite men icke bara 10 min senare kommer han in med varsen öl, jag tänkte bara köss mi.
Man fick bara göra det bästa av situationen och möta sina demoner som satt längst ner i denne fördömda öl i väntan på mig. Startskotet gick och jäddrar va man drack, man gav sin själ att nu jäklar skulle man ta hem denne omgången och fasiken den som försökte hindra mig. För var klunk som trillar ner så blev det svårare och svårare att hålla takten, sen när man kom så pass långt att man nästa fick tvinga ner det sista så börja det smaka piss och elände och man undra om det inte var terpentin i skitet istället för öl. Man fick fatta nytt mod och hålla inne tårarna för skulle man ta hem skitet så skulle man vara en redig man och inte en snörvlande lipsill som inte visste var han hade huvudet.
Mitt i alltihopa så kände jag att maskineriet bara tvärstannade utan förvarning och innan mina två hjärnceller uppfatta vad som hade hänt så var Ordningsvakten ifrån magen på väg upp i ruskig takt, denne var inte på gott humör när han höll ölen i kragen och var på väg att kasta ut honom då han betet sig som ett redigt fylle svin. Nu var goda råd dyra för de 2 hjälplösa hjärncellerna men ofatbart nog lyckades de manövrera tunga så pass att de satte hilleben på Ordningsvakten och nu gällde det för kung och fosterland att få ner allt fanskapet hade burit upp och resterande av sista ölen som fanns kvar i burken. Hjärncellerna körde på högsta växeln så hela operatörsystemet höll på att fallera men förgäves.
Man hörde bara hur Hampus satte ner sin öl och kände hur hela världen höll på att rasa samman. Hela pannan fick en kall och ruggig känsla.. precis som om de båda hjärncellerna hade gått i väggen och bara satt allt på autopilot i hopp om att det skulle re ut sig själv.

Kan väl med föga stolthet säga att efter denne persen så började minet mitt svika mig men har lite glimter och stillbilder ifrån när herr Ulrik och fabror toa satt och hängde med varann.. till att beskåda himlavalvet ifrån fotbollsplanen mitt i Simrislund, dansade bugg med Jessica samt att man beskåda pågarna i full fräs förutom en av dom som kraschat i köket med massa filtar om sig.
Så nu har man lärt sig att man skall ge fasiken i att försöka hävda sig med 20 åringar utan de kan bara gå åt skogen. Annars får man helt enkelt gå till sina gamla läromästare och gå om kursen igen.
Man får helt enkelt tacka Táres som hade tålamod med en genom kvällens gång och tog hand om en i sitt lite svagare tillstånd. Sen kan de där stjärnorna hålla sig till sig själv ifalll de inte ger mig de svar jag vill ha eller hur min käraste.

Nä men nu får de allt vara bra för denne gången… Ta väl hand om er gott folk så hörs vi förmodligen åter igen en vacker dag.

Fridens Liljor

Annonser